Historia
Svensk Kuratorsförening bildades 1944 och syftet är bl a att verka för god utbildning och metodutveckling för att främja ett helhetsperspektiv och ett psykosocialt synsätt i ett föränderligt samhälle med komplext sjukdomspanorama.
Sedan Sveriges första sjukhuskuratorer Gertrud Rodhe och Jane Norén började arbeta i Stockholm 1914 resp. 1920 har stora förändringar ägt rum både i samhället och inom hälso-och sjukvården.
När Svensk Kuratorsförening bildades 1944 var en av de första föreningsfrågorna kuratorernas kompetens. I samband med bildandet av föreningen antogs en framtida princip: att examen från Socialinstitut skulle gälla som kompetenskrav för kuratorstjänst och för medlemskap i Svensk Kuratorsförening (Benämningen “socionomexamen” kom först år 1950). Vidare beslöts att man i samband med årsmöte om möjligt skulle anordna studiedagar.
1965 antog Svensk Kuratorsförening en normalorganistation för kuratorsverksamhet och 1968 antogs av de flesta landsting “Normalinstruktion för kuratorer inom hälso- och sjukvården” – utarbetad av Socialstyrelsen.
Svensk Kuratorsförening skaffade sig snabbt en position som språkrör för landets kuratorer. Den fick en viktig roll genom att sprida information, verka för utveckling av kuratorns yrke och kompetens, anordna studiedagar, fungera som remissorgan och delta i diskussionen kring olika samhällsfrågor.
(Ur Ulla Fredlund, Kuratorsverksamhet inom svensk sjukvård under 70 år. Glimtar och utvecklingstrender. Svensk Kuratorsförening 1997)
Siv Olsson har i sin doktorsavhandling “Kuratorn förr och nu. Sjukhuskuratorns arbetet i ett historiskt perpektiv” (1999) försökt dels att ge en bild av framväxten av det sociala arbetet (kuratorsarbetet) inom hälso-och sjukvården i Sverige dels att ge kunskap om kuratorsarbetet och hur detta har bedrivits under 1980-talet och därmed bidra till en ökad kunskap om sjukhuskuratorernas arbetssituation och arbetsuppgifter inom dagens hälso och sjukvård. (Siv Olsson, Kuratorn förr och nu. Sjukhuskuratorns arbetet i ett historiskt perpektiv, Göteborgs Universitet, Institutionen för socialt arbete. Skriftserien 1999:1)